Om jag får säga det själv, så har det gått bra. Dock upptäckte jag bara några dagar in i fastan att jag inte väljer bort sötsaker för att istället välja Gud. Så jag ser inte det som min fasta längre. Men, jag äter inte sötsaker mer än en gång i veckan, för att helt enkelt vårda och vara rädd om kroppen som Gud gett mig att just vårda. Så det måste ju ändå vara något bra?
Men det här med sociala medier då? Ja, det håller jag fast på. Och det är SÅ skönt!
Jag har inte upplevt det jobbigt någon gång att inte använda mig av alla sociala medier. Man (i alla fall jag) känner sig så befriad utan det. Vilket skrämmer mig lite. Att man kan fastna så i Facebook, Twitter, Instagram och allt vad det nu är, är ju egentligen helt sjukt. Tänk att man kan leva så i den världen att man känner sig befriad när man sedan låter bli det? Obehagligt.
Annat som skrämmer mig är när vänner säger att de inte vill ta bort Facebook på grund av att de är rädda att missa för mycket. Tänker mig då att de syftar på evenemang, födelsedagar, relationsstatusar? Oavsett vad de är rädda för att missa är det som sagt- skrämmande.
Det som känns jobbigt i fastan från sociala medier är att jag någon gång per dag faktiskt måste logga in på Facebook på grund av jobb.. vilket jag inte alls trivs med.
Chatten har jag kvar på min telefon i och för sig, men det är för att jag ska kunna ha kontakt med familj och vänner som befinner sig utomlands. Att man kan skicka meddelande på Facebook-chatten utan att behöva logga in på själva Facebook tycker jag är superbra.
Så vad kan jag säga att det här ger mig då, nu när det faktiskt gått ett tag.. Det ger oerhört mycket tid att tänka och reflektera på. Vilket är nyttigt för mig, men i ärlighetens namn är det också riktigt jobbigt. Jag har så många bitar jag inte vill ta i men faktiskt behöver ta i. Speciellt tankarna kring vem jag är, vem jag vill vara och vart jag vill vara. Och man tar några steg framåt, sedan några fler tillbaka men jag tror det är så man kanske får göra. Tillslut kommer man ju ändå fram även om det tagit lite längre tid än man velat.
Igår (lördag) var jag på GUD ♡ GBG, ungdomsmöte inne i Göteborg. Det var helt otroligt skönt. Jag känner mig hemma igen och uppskattar min relation med Gud som jag absolut måste och vill jobba mer på, men även där måste man börja någonstans. Och att över huvud taget ha börjat är mycket fint.
Det var nog allt för denna gången. Av olika anledningar har jag inte kunnat uppdatera varje dag som tanken var från början. Min plan nu är att faktiskt göra det, så, på återseende!
